Gör en kärleksrevolution i ditt liv!

Eva Sanner är psykosyntesterapeut och aktuell med nya boken "Kärlek - en handbok" (Foto: Caroline Andersson)

Publicerad 26 april 2011 12:50

Ser ”Never let me go” tillsammans med min fjortonåriga gudson. Den ska enligt förhandsinfon handla om evig kärlek, men visar sig också beskriva en tänkt samhällsutveckling, där vissa föds upp som organdonatorer till andra, vilka därigenom kan leva i hundra år.

Det är två saker som känns provocerande. Den ena är att de stackarna inte ens funderar på att fly sitt fruktansvärda öde, det andra är att, som en av dem uttrycker det, egentligen är deras liv inte så olika dem som de ”hjälper”. Alla tycker att deras tid är för kort och att de inte har älskat tillräckligt.

Jag ser filmen med en krypande känsla av obehag, som inte bara beror på Keira Knightleys sätt att visa tänderna. Hur mycket är frihet något vi talar om och hur mycket är det något vi faktiskt utövar?

I mitt arbete som parterapeut möter jag många par, för vilka livspusslet har förvandlats till en mardrömsroulette med livskvaliteten, relationerna och hälsan som insats. Det som många av oss försöker klara – barn, hem, karriär, hus, resor, träning, socialt liv och dessutom en kärleksrelation – är kanske faktiskt omöjligt.

Det är inte oss det är fel på, utan situationen. Vi är utnyttjade av ett samhälle med en livsstil som lovar oss lycka och välbefinnande, men som ofta istället gör oss olyckliga och sjuka.

Det tragiska är att många av de ansträngningar och prestationer vi ägnar oss åt, och blir utmattade och därigenom förtvivlade av, har som syfte att göra oss lyckliga. Vi begriper inte hur lurade vi är! Det vi verkligen blir lyckliga av är ju att vara med dem vi älskar, göra något meningsfullt och njuta av livets goda (det vill säga av det som verkligen GÖR oss gott på allvar).

När vi inte känner oss fria nog att välja det vi verkligen behöver, blir vi så klart olyckliga. Och de som är olyckliga är lätta offer för marknadskrafter och för dem som vill sälja sin egen version av lycka och frihet. Med slogans som ”sommar när du själv vill”, ”för att du är värd det” och ”varför inte njuta av livet” så prackas vi på allt möjligt från glass, mascara till websajter för otrogna.

Den halvdåliga filmen jag nyss sett får mig ändå att tänka en betydelsefull tanke: Ingen annan än jag kan förändra mitt liv. Jag måste vakna upp och inse att det viktiga och betydelsefulla bara kommer att finnas i min tillvaro om jag själv bjuder in det.

Om det är viktigt att få tid tillsammans med den jag älskar – så är det jag som behöver skapa det utrymmet i schemat. Om det är viktigt med samtal behöver vi stänga av mobil och teve. Om det är viktigt med sex och njutning, behöver vi sköta om oss så att vi är attraktiva för oss själva och varandra och ägna tid åt att mötas fysiskt.

Ingenting kommer av sig själv – allt som finns har blivit valt av någon. Och om jag inte väljer själv, så blir det andras val som styr mitt liv. Vi behöver säga nej till det som vi inte vill, inte orkar och inte behöver göra.

Dagen efter filmen är en vanlig grå aprildag. Jag bokar om i mitt schema och besöker min mamma, som är mycket sjuk. Jag ringer min man som är på resa och säger att jag älskar honom. Och jag köper en klocka till mitt vuxna barn som snart fyller år. Känner att jag gör små saker som är betydelsefulla för mig och andra.

Tiden är kort och vi kommer alla en dag att ”fullborda” som de uttrycker det i filmen. Det gäller att välja det riktiga livet och inte det någon annan tjänar på att jag tror att jag behöver. Vi har bara ett liv, bara en planet och bara ett nu. Gör en kärleksrevolution i ditt eget liv!

Eva Sanner

Krönikören är psykosyntesterapeut med parterapi som specialitet, just nu aktuell med nya boken ”Kärlek – en handbok. Eva är författare till flera böcker om personlig utveckling, hälsa och kreativitet, bland annat succéboken ”Kåt, glad och tacksam” och “Fritt Fall – om en nödlandning och början på en ny resa“. Läs mer på www.evasanner.se

Mer om:

Share
Tipsa en vän Tipsa en vän

RSSKommentarer (2)

Lämna ett svar | Trackback

  1. Malou skriver:

    Jag har inte sett filmen men ditt inlägg håller jag med om. Jag får även den klassiska gamla frågan i tankarna; Vad kom först? Hönan eller ägget?
    Är det samhället som lurar oss eller är det vi som lägger över den känslan på samhället?

    Oavsett vilket tror jag det är viktigt att vi gör oss medvetna om de val vi tar varje dag. Allt från mascaran till besöket hos mamman. Jag tror även på att våga säga Ja till livet och kärleken. Om man gör det aktiva valet kanske det inte blir så mycket tid över till det som kräver ett Nej.

  2. Jackie Bergman skriver:

    Fördjupa samtalet!
    Jag tror att det är omöjligt att svara på frågan om ägget och hönan. Det är nog samma fråga som “när började livet”.
    En parallell fråga är om vi har fri vilja.
    Mitt svar är att antingen är vi “köttrobotar” utan fri vilja eller också är vi andliga/medvetande varelser med ett visst mått av fri vilja och därmed eget ansvar.
    Det nuvarande “logiskt/rationella marknads-paradigmet” definierar oss som den första typen. Törs vi ta ansvar och vidga det offentliga samtalet till den andra kategorins subjektiva och omätbara aspekter?
    Allt fler inser att t o m många av miljöambitionerna tyvärr är ytliga återvändsgränder och förblir därför passiva. Så hur kan vi fördjupa närvaron och modet?
    En väg är att visa visa hur sårbarheten kan överbrygga separationen, som denna video uppmanar till. (Den är rolig! ;;)
    http://www.youtube.com/watch?v=hO8MwBZl-Vc&feature=youtu.be

Kommentera




Om du vill att ditt foto skall visas med din kommentar, skaffa en Gravatar.