Inte mer än människa
Publicerad: 8 november 2010 01:18
Jag kommer ihåg när jag fick min första riktiga chefsbefattning och kombinationen av förtjusning och skräck som jag kände. Det fanns ingen tvekan om att jag ville ha jobbet men när jag fick tjänsten kände jag mig helt plötsligt ganska osäker. Det var en sak att ha åsikter om cheferna i min omgivning men det var en helt annan sak att själv stå där och veta att man blir bedömd och kanske dömd.
Jag har sedan dess många gånger upplevt att man tycker att en chef agerar mer eller mindre felaktigt i olika situationer och när jag så själv tillträtt chefsrollen agerar jag likadant. Och inser att det är svårt att alltid till fullo förstå chefens beslut, eftersom man inte har hela bilden klar för sig, och inte vet vilka faktorer som chefen varit tvungen att ta hänsyn till. Faktorer som inte alltid är kända för medarbetarna.
Ett problem är att vi ofta har fel förväntningar på våra ledare. Vi förväntar oss att de på en och samma gång ska vara beslutsamma och lyhörda, visionära och närvarande, duktiga kommunikatörer och analytiker. Men på det stora hela så är vi alla ganska lika, chefer inkluderat. Vi har alla våra styrkor och svagheter. Vi har bra dagar och dåliga dagar. Och vi påverkas av vår omgivning och vårt privatliv. Även chefer genomgår livskriser.
Så vad ska vi göra om chefen inte lever upp till våra förväntningar eller om vi som chefer inte lever upp till våra egna förväntningar?
För några år sedan började jag leka med ett begrepp som jag kallade ”mänskligt ledarskap”. Hur kunde jag bli framgångsrik som ledare trots att jag bara är en vanlig människa?
För min egen del kom jag fram till två ganska enkla slutsatser. Den första är ”Jag kan bli bättre som ledare”. Att vara chef är en av de svåraste utmaningar många av oss möter i yrkeslivet och de flesta av oss är inte särskilt förberedda för uppgiften. Men oavsett om man är en naturbegåvning eller ej blir alla bättre ledare med ökad kunskap och genom övning.
Kunskapen om hur vi människor fungerar i rollen som ledare eller vilket förhållningssätt man har till ledarskapet gör oss inte automatiskt till en bättre ledare. Men det ger oss ökad förståelse för vårt eget och andras beteende och därigenom kan vi börja utveckla vårt ledarskap.
Den andra slutsatsen jag kom fram till är ”Vi måste ha rimliga förväntningar på våra ledare”. Kanske det viktigaste är att ha en öppen dialog med sina medarbetare om vad de har för förväntningar på dig som ledare. Du kan också berätta vilka förväntningar du har på dig själv. Med rimliga förväntningar på chefens förmåga och agerande blir medarbetarna mycket mer tillfredsställda. Och som chef kommer du att känna mindre stress och större arbetsglädje.
I mångt och mycket handlar det väl helt enkelt om att ha förståelse för att vi alla bara är människor, både chef och medarbetare. För ingen chef vill väl anses som Kanin i Nalle Puh:
“Kanin är begåvad, sa Puh tankfullt.”
“Ja, sa Nasse. Kanin är begåvad.”
“Och han har Hjärna”,
“Ja, sa Nasse, Kanin har Hjärna”.
Det blev tyst en lång stund.
“Jag antar, sa Puh, att det är därför han aldrig begriper någonting”.
A.A. Milne
Kelly Odell
Astrakan Strategisk Utbildning AB
Krönikören är styrelseordförande och delägare I Astrakan Strategisk Utbildning AB där han också leder utbildningar i ledarskap och förändringsledning. Kelly har tidigare innehaft ledande befattningar inom bland annat TeliaSonera och Volvo Personbilar Sverige. Läs mer på www.astrakan.se