Ett ledarskap som väcker hopp
Publicerad: 2 april 2012 21:58
I stora organisationer står det ofta starkt. Ja i andra sammanhang också. Det auktoritära ledarskapet. Ett ledarskap som varit ett slags standard för maktutövning som rått sedan urminnes tider.
Jag minns när jag kom i kontakt med det första gången. Det var hösten 1953. Jag skulle börja skolan och hade sett fram emot detta. Nu skulle jag få hjälp att lära mig ännu mer.
En hel del hade jag med visst bistånd från min mamma klarat själv. Jag kunde i varje fall läsa bra, och det var inte något större fel på räknandet och skrivandet heller.
Men vad hände? Jo jag hölls för att vara fullständigt okunnig. Det som gjorde störst intryck på mig var att jag blev tvungen att lära mig läsa. Jag skulle lydigt ljuda i kör tillsammans med dem som inte var läskunniga.
Att bli tvingad att lära sig något som man redan kan är väl egentligen en fars. Men om det är på allvar är det inte lika roligt. Jag kände mig kränkt och förvirrad.
Det ledarskap som praktiserades i skolan var alltså ett auktoritärt ledarskap vars essens skulle kunna beskrivas med orden ”lyd utan att förstå”. Till detta hör – vilket jag förstås fick lära mig – att det är förbjudet att avkräva motiveringar, och är man för påstridig blir man bestraffad.
Enligt den här ledarskapsmodellen har makten rätt att få som den vill utan att tydligt förklara vad saken gäller. Och den behöver förstås inte heller ha rätt, för makt är rätt. Och skulle man vilja ha makt i det här systemet så måste man lyda den som har makt.
Jag har alltid haft mycket svårt att inordna mig i system som leds efter sådana här principer. Jag kände tidigt och i hela min varelse att när man går in i ett sådant system så förlorar man ledarskapet över sig själv. Man tvingas bli en yttrestyrd människa som sneglar mot makten för att undvika problem eller för att själv få makt.
I auktoritärt styrda verksamheter känner sig dessutom de flesta maktlösa på ett närmast spöklikt sätt. Makten upplevs som att den finns någon annanstans. Ledarskapet ifråga gör oss till tjänare av system som vi inte tycker oss ha makten över. I praktiken blir vi alltså mäktiga systemförsvarare samtidigt som vi känner oss maktlösa inför systemet. Och den yttersta makten i dessa system söks oftast av dem som har starkast personlig maktlust och störst fräckhet när det gäller att ge andra skulden för begångna misstag.
I nuet har vi en mycket svår politisk, ekonomisk och institutionell kris. Systemet skakar i sina grundvalar. Men det kanske framförallt är en ledarskapskris. Den typ av yttrestyrd maktsneglare som fostrats och fostras av många av våra institutioner kan inte åstadkomma den typ av systemomdanande kreativitet som situationen kräver. Rädslan och kontrollbehovet stiger, medan kreativiteten begränsas till monomant upprepade varianter av det som uppenbart inte fungerar.
Men det som dominerar situationen är inte bara det krampartade auktoritära ledarskapet. Under de senaste decennierna har tänkandet kring ledarskap utvecklats. Och det har också sakta men säkert påverkat det ledarskap som utövas i praktiken. Visserligen förekommer det en hel del vältaligt kamouflerande av det gamla vanliga auktoritära ledarskapet med vackra och intet förpliktande utläggningar om visioner, delaktighet och öppenhet.
Men allt är inte munväder. Ett annat ledarskap håller obestridligen på att växa sig starkare. Ett ledarskap som i motsats till det auktoritära ledarskapet bärs upp av respekt för den inrestyrda integritet och värdighet som varje människa besitter i kraft av att finnas till. Ett ledarskap som inte försöker manipulera fram lojalitet och ansvarstagande utan bygger på insikten att detta växer fram spontant om man arbetar för något som verkligen är behjärtansvärt.
När det är riktigt starkt har detta ledarskap en intuitiv lyhördhet för den goda framtid som kan odlas nu, trots sviktande framtidstro och ett högljutt brus av syndabocksutpekande ansvarsflykt i försvaret för att det bestående är motiverat, rätt och riktigt.
Detta ledarskap kan inte sökas och drivas av en personlig maktlust. Det är ett ledarskap bortom personliga ambitioner. Det är sprunget ur en stark inre känsla av ansvar och en beredskap att i tillitsfull samverkan med andra göra verklighet av framsynta visioner.
Det är ett ledarskap som väcker hopp.
Karl-Erik Edris
Om krönikören: I sitt företag Edris Idé AB erbjuder Karl-Erik Edris ett brett spektrum av föreläsningar för näringslivet och den offentliga sektorn om till exempel visioner, ledarskap, etik och moral, personlig utveckling och levnadskonst. Han erbjuder också mentorskap för ett ledarskap bortom de personliga ambitionerna. Karl-Erik har cirka 300 akademiska poäng med tyngdpunkt på statsvetenskap. Han har skrivit sex böcker av vilka den mest kända är Den vise VD:n. Den senaste som handlar om de stora livsfrågorna har titeln I ett annat ljus.
Karl-Erik Edris är en av de intressantaste föreläsare och författare inom ledarskap som jag kommit i kontakt med. Han gjorde ett outplåmnligt intryck på mig isamband med en ledarutbildning redan 2000. Kan varmt rekommendera hans bok “Den vise VDn”