Drömmen om Verktyget

Bo Ahrenfelt är läkare, psykiater, psykoterapeut och ledarutvecklare

Publicerad: 22 oktober 2014 18:45

Förändring är ett tillstånd, men var i tillståndet befinner vi oss?

Livet kan ses som en resa i tillblivelse, i utveckling. Att bliva till är den process vi befinner oss i mellan vaggan och graven.

Som små barn lär vi oss att sitta upp och att gå och vi lär oss tala. Varje fas i livet ger oss nya kunskaper och nya färdigheter, det vill säga ny kompetens. Som vuxna ställer omgivning, samhälle och yrken krav på oss att utveckla olika kompetenser.

Pedagoger och ledarskapsforskare ställer sig frågan hur vi människor klarar den föränderliga värld vi lever och arbetar i. Inte alltid så bra har det visat sig. Ständig tillblivelse, det vill säga förändring, är ett livslångt intresse och mitt arbetsfält.

Som läkare, psykiater, psykoterapeut och coach arbetar jag med förändring och utveckling på individnivå. Som managementkonsult får jag se och arbeta med systemnivåer av olika sorter. Från den enskilde ledaren över arbetsgruppen till stora organisationer. Jag har lärt mig att förändring och utveckling är en av de svårare uppgifterna vi har i livet. Oavsett om det gäller oss privat eller professionellt.

Verkligheten bara finns därute. Oftast kan vi inte förändra den. Men lyckligtvis är det inte problemet som är problemet. Det är hur vi hanterar problemet som är frågeställningen. Då krävs det ibland en personlig utveckling och nya tankemönster för att vi ska lyckas och nå våra mål.

I min bok Förändring som tillstånd (2013) visar jag på två olika kategorier av förändringar. De kallas förändring av första och andra ordningen. Den förra handlar om förbättring eller försämring, dvs. mer eller mindre av samma sort som tidigare, vilket betyder att vi inte behöver bilda nya tankemönster med allt vad det för med sig. Det överväldigande antalet förändringar vi upplever tillhör denna kategori, även om de ibland kan kännas betydligt mer och större än så.

Den senare kategorin skapar ofta problem. Nu skall vi tänka och agera utanför invanda mönster. Det innebär att vi måste ifrågasätta oss själva för att kunna skapa helt nya tankemönster kring våra föreställningar, organisationer, vår världsbild och oss själva som människor i liv och arbete. Hjärnan måste bokstavligen utveckla nya kopplingar. Nya tankemönster skapar nya förhållningssätt som ger ett nytt resultat. Det kan gälla en innovation, en arbetsprocess eller hur vi upplever oss själva och andra människor.

Som nybliven konsult sökte jag svaret på frågan varför vi inte lyckas bättre med förändringsarbete. Ett svar jag fann handlade om att chefer och medarbetare sökte Verktyget. Den romantiska drömmen om ett slags förutbestämt strukturellt tänkande som gör att vi lyckas.

Jag fann också en föråldrad världsbild där människan betraktas som en slags rationell maskin och hjärnan kallas ”hårddisken”. Idag vet vi bättre. Hjärnan förändrar sig ständigt via så kallad plasticitet. Vi fortsätter att utvecklas och mogna genom hela vuxenlivet. Ett centralt och inte sällan avgörande perspektiv vid allt förändringsarbete.

Vi vet också att alla beslut i grunden är omedvetna och emotionella. Varje individ är unik med en personlig emotionell stil. Livet är en identitetsutveckling och mognadsprocess. Det betyder att vi kan öka vår förståelse för och hanteringsförmåga av den verklighet vi lever, i liv och arbete. Vi kan också öka vår kapacitet att hantera förändring av andra ordningen ju mer vi utvecklas som människor. Vi kan utveckla nya emokognitiva mönster, dvs. grundläggande mönster av emotion och kognition som ger ny hanteringskapacitet, även om vi ibland behöver stöd i den processen.

Det finns tydliga tecken på att en vuxen normalpopulation klarar förändring av första ordningen bra, men att endast en minoritet av oss kan hantera en förändring av andra ordningen. Vi vet att många förändringsarbeten havererar, från vikt och hälsa på individnivå till transformation på organisatorisk nivå. Det beror till stor del på detta enkla faktum.

Somliga ledare, medarbetare och konsulter klarar av det medan många andra ännu inte har den kompetensen. De senare söker ofta eller säljer Verktyget som ska lösa problemen åt dem eller kunden. De förstår ännu inte att hantering av förändring av andra ordningen beror av dem själva, på det egna förhållningssättet och inte på så kallade verktyg. De glömmer Mark Twain’s gamla vits att för den som har hammaren som enda verktyg tenderar alla problem att se ut som spikar.

Man söker nyckeln under gatlyktan där ljuset/verktyget finns och inte där man tappade den, där problemet finns. Hos oss själva och vårt sätt att känna, tänka och hantera verkligheten.

Om krönikören: Bo Ahrenfelt är läkare och psykiater, ackrediterad kroppspsyko-terapeut, utbildad gestaltterapeut, ledarutvecklare, managementkonsult, chefs- och ledningsstöd samt författare. Bo är grundare och ledare för Ahrenfelt, tidigare IFLA, Institutet för Liv och Arbete. Han har bland annat skrivit böckerna Förändring som tillstånd samt Ledarskap och revir samt är medförfattare till Konflikthante-ringsboken och antologin Förändra Staten. Bo arbetar med förändrings- och utvecklingsarbete på individ- och systemnivå inom privat och offentlig sektor sedan över tjugo år och har utbildat fler än 1.200 chefer och ledare i längre utbildningar i förändringsledning. Se vidare www.ahrenfelt.se.