CSR – en skrämmande akronym
Den världsomspännande akronymen CSR förhindrar försök att utveckla ett nytt ansvarsfullt språk, skriver Tommy Jensen
Publicerad: 2 oktober 2012 13:02
Akronymer – förkortning som består av initialer (SAOL) – kan vara bland det mest skrämmande som finns! Det som skrämmer mig är reduktionen av världen; hur komplicerad verkligheten än är verkar det alltid vara möjligt att akronymisera den. Men också akronymens förförelsekraft på oss människor är skrämmande.
När en akronym sprids, blir vanlig, så består dess förförelsekraft i just den reduktion som måste till för att baxa in världen; den erbjuder sig själv som ett verktyg varigenom dess uttalare och användare kan klassificera, ordna, den stökiga och röriga världen. Den lovar enkelhet och tydlighet genom förenkling och klassifikation. Precis vad många söker efter och vill ha.
Ta exempelvis de otaliga företag som ropar efter en lösning på de problem som verkar uppstå i förhållande till samhället: Ropet ”vi har problem med vår relation till samhället” hittar sitt svar i CSR. Dessa tre initialer – Corporate Social Responsibility, eller på svenska Företagens Sociala Ansvar – menar jag accentuerar problemen snarare än att bidra till lösningar av vår tids sociala och ekologiska problem.
Initialen C får oss att tro att eventuella problem eller lösningar är unikt förknippade med företag, att det är där de uppstår och ska lösas. Företag tillhör en domän, samhälle och natur två andra. Om de senare ska kunna tas med måste de inordnas och underordnas företaget. Sociala och miljömässiga problem och lösningar blir till en managementfråga, som något att tänka kring och artikulera genom dess språk: Ekonomiskt värdeskapande, kostnads- och intäktskalkyler, effektivitet, produktivitet, SWOT-analyser etc. En mångfacetterad och ambivalent värld möter ordning och kontroll.
Initialen S får oss att tro att ekologin endast är relevant i förhållande till mänskliga problem och möjligheter. Att naturen inte är något i sig själv är en ytterst problematisk position. Ekonomisk tillväxt, exempelvis, är en social konstruktion som antas kunna ske trots att vi i dag tar ut mer än vad vår planet förmår att producera och som ställer till med irreparabla skador. Ekonomisk tillväxt är för vår planet en i allt väsentligt onaturlig konstruktion – ingenting på vår planet kan växa i all oändlighet utan att skapa obalans och förstörelse.
Initialen R får oss att tro att det faktiskt handlar om ansvar. Så är absolut inte fallet. Det handlar i stället uteslutande om legitimitet, förtroende och anseende – som inte behöver ha något som helst med ansvarstagande att göra. Det verkar i stället vara så att de företag som försöker skapa nya och mer ansvarsfulla affärsmodeller får problem eftersom de framstår som ett hot mot management, ekonomisk tillväxt, effektivitet och en massa andra ord som akronymen CSR vilar på.
Om det är så att vi människor upptäcker världen genom språket så är det också genom språket vi upptäcker världens begränsningar i meningen vad som är acceptabelt att tycka och tänka. För att inte sticka ut rättar vi in oss i ordfaunan. Det finns en utbredd rädsla för vissa ord i vissa sammanhang. Den världsomspännande akronymen CSR förhindrar försök att utveckla ett nytt ansvarsfullt språk om varför och hur företag bör utöka sitt ansvarstagande i samhället, och mot naturen.
Slutsats: Kanske vore det bäst om akronymen CSR kunde begravas. Men det är knappast realistiskt att tro att något sådant kan hända. Mer realistiskt är uppmaningen till att omformulera den så att den blir mer inkluderande och tolerant mot de värden och delar av världen som i dag exkluderas. Jag hoppas Ledarskap & Förnyelse blir en viktig plats där omformulerande dialoger äger rum.
Tommy Jensen
Om krönikören: Tommy Jensen är filosofie doktor och professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet. Han har skrivit böckerna Ekonomi och moral – vägar mot ökat ansvarstagande (med Karl-Johan Bonnedahl och Johan Sandström), Organisation och Ansvar – om hur organisatoriska processer hindrar ansvarstagande (med Johan Sandström) och Globalisering (med Aina Tollefsen).
Tipsa en vän
e-service
En utomordentligt uppfriskande analys av CSR-begreppets roll för att förmedla och skapa intrycket att radikala grepp kopplas när så inte är fallet. CSR som ett slags anständighetskamouflage för att få fram idén att en s.k. hållbar tillväxt finns inom nära räckhåll.
Senast jag själv skrev om CSR var för några veckor sedan i detta nyhetsbrev http://www.edris-ide.se/nyhetsbrev/arkiv/nyhetsbrev-arkiv-52012/
Utmärket analys! Men är det inte så med alla ord, när vi förstår den egentliga innebörden blir vi inte längre lurade.
T ex ar ett företag ett “maskinella objekt” och inte ett subjekt som en människa med ett medvetande. Definitionsmässigt kan företaget jämställas med en psykopat, fast vi ibland talar om det som en person med en “själ”. I företagsmodellen vet man vilka regler som ska följas och gärna tänjas för att maximera vinsten, men det finns inga känslor i själva företaget.
När man dessutom sätter in ett företag i ett penningsystem (skuld till privatbanker med ränta) som innebär ett matematiskt krav på exponentiell tillväxt, blir det givetvis problem.
Inser vi innebörden av alla stegen i C, S och R så framstår det som den marknadsföringsaktivitet som den faktiskt är. I ett större perspektiv blir den väl en “oxymoran”, en definition som motsäger sig själv, ett exempel lär vara “god engelsk mat”. (Ursäkta fördomen)
Fortfarande finns ju möjligheten att ta till vara de positiva erfarenheter som man inser på vägen. Nämligen att det är en betydligt större systemskifte vi behöver öppna oss inför.