Vad vill vi med skolan?

Bosse Westermark

I dag publiceras Pisa-undersökningen. Och frågan alla ställer sig är:

Har det nu äntligen vänt?

Oavsett resultat kommer publiceringen att blåsa nytt liv i debatten. Är skolan flummig? Behövs mer ordning och reda i klassrummen? Hur ska lärarbristen lösas? Kanske bäst att förstatliga?

Det finns dock något helt grundläggande i denna debatt som hittills saknats. Frågan som nästan aldrig ställs är:

Vad är syftet med utbildning?

Kanske tycker vi oss redan veta svaret. Det är ju underförstått. Så självklart. Men det beror måhända på att vi i så fall utgår från gamla begränsande föreställningar om skola, utbildning, lärande, bildning, personlig utveckling och samhällsutveckling. Och hur dessa saker hänger ihop.

I en intervju av Eva-Lotta Hultén med Andreas Schleicher, högste ansvarig för Pisa-testerna i GP den 16/4 säger Pisa-chefen att om vi skulle skapa ett helt nytt skolsystem idag, utifrån de kunskaper vi har om lärande nu, så skulle det inte alls se ut som det nuvarande.

Schleicher efterlyser en holistisk bild som ger sammanhang och mening. Han menar att vi måste släppa de ytliga idéerna om Pisa som en tävling att vinna och se utbildning som ett sätt att på djupet påverka både individer och samhällen. Vart vill vi, och varför?

Pisa-undersökningen ger oss inga svar på dessa frågor.

I vårt sökande efter svar på frågan om syftet med utbildning behöver vi lyfta blicken ytterligare en nivå och ställa en ännu större fråga:

Vilken typ av samhälle vill vi bygga?

Drömmen om det goda är ett initiativ av författaren och journalisten Anna Bornstein. Syftet med verksamheten är att varje elev ska hitta sin egen väg till lugn och ro. Forskning visar att elever som lär sig stillhet tänker, känner och lär sig bättre.

Nya resultat från hjärnforskningen visar att stillhetsövningar inte bara reducerar stress utan även utvecklar en rad andra aspekter hos eleven som främjar lärandet, bland annat förmågan till koncentration och att kunna se saker ur olika perspektiv.

Stillhet leder till ökad självkännedom och självkänsla. Att känna vad vi känner är centralt för inlärningsprocessen. Lärare, rektorer, enhetschefer och forskare berättar i denna dokumentärfilm om sina erfarenheter av stillhetsmetoder i skolan.

På Nya Malmö Latin får eleverna arbeta med frågan om hur vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling samt hur samhällsfunktioner kan utvecklas i hållbar riktning. Eleverna lär sig genom praktisk erfarenhet hur de kan påverka samhällsbygget i konstruktiv riktning.

Det skapar engagemang.

Gymnasieskolan Nya Malmö Latin är en modellskola som lyfter fram de hållbara utmaningarna och utvecklar nya pedagogiska arbetsformer i samarbete med Malmö Högskola och Naturskyddsföreningen (Bild: Arkitektgruppen i Malmö AB)

De bägge exemplen ovan ställer frågan i fokus: Vad vill vi att utbildning ska leda till?

Vill vi att våra företag ska engagera sig på ett djupare plan i samhällsutvecklingen?

Strävar vi efter att kommuner, institutioner och myndigheter ska leverera excellent service?

Är det ett prioriterat samhällsintresse att öka engagemanget hos invånarna?

Vill vi att alla elever ska ana att de bär på betydligt större inre potentialer än de i varje ögonblick tror sig veta?

Vill vi att människor ska ha god självkännedom och självkänsla? Vara känslomässigt medvetna? Ha tillgång till meditativa metoder för att bättre kunna möta livets utmaningar i en allt mer komplex och föränderlig värld?

Vill vi bygga engagemang för att bidra till ett vänligare, mer hälsosamt, innovativt och hållbart samhälle?

I så fall skulle syftet med utbildning kunna vara att skapa former för att lärandeprocesser som styr mot sådana individ- och samhällsutvecklande ambitioner ska kunna utvecklas och integreras i det dagliga skolarbetet.

Det är en helt annan skola än dagens.

Kanske är det just denna sorts grundläggande tankar om skola och utbildning vi skulle behöva föra en utforskande dialog om?

För debatt och lärande trivs ju inte särskilt bra ihop.