Nulägesanalys inför 2015 (del 2)

Vid sidan om digitaliseringen, globaliseringen och den allt högre skuldsättningen finns det ytterligare en stark kraft som driver den allt snabbare förändringstakten: Klimatutmaningen.

2014 års upplaga av Världsnaturfondens Living Planet Report visar att Sverige har gått från trettonde till tionde plats i värstingligan när det gäller det ekologiska fotavtrycket. Om alla skulle leva som vi i Sverige skulle det behövas 3,7 jordklot.

Eftersom klimatomställningen fortfarande går alltför långsamt byggs omvandlingstrycket hela tiden upp. Inte minst bidrar tongivande politiker till detta, då de verkar ha uppenbara svårigheter att forma ett ledarskap som pekar in i framtiden.

Ett exempel är den närmast totala förvirringen i EU-nämnden i höstas, då Sveriges ingångsvärden angående klimat- och energimål skulle beslutas inför förhandlingar om beslut på EU-nivå. Sifferexercisen, eller sifferbingon som vissa valde att kalla den, resulterade i att statsministern fick åka till Bryssel med oppositionens politik.

Därmed försvann en värdefull möjlighet för Sverige att påverka förhandlingarna i en mer framtidsorienterad riktning.

På Youtube finns ett 4-minuters klipp från mötet som fick snabb spridning i sociala medier, bland annat under namnet EU-nämnden – The Movie. Underhållande. Men också skrämmande.

Miljöaktuellt utsåg Fredrik Reinfeldt till största bromskloss genom att placera honom högst upp på svarta listan. ”Tiden kan vara knapp nu, Fredrik, vill du bli ihågkommen för åtta år av håglöshet? Eller blir det tolv?”, undrade tidningen.

På andra plats hamnade Anders Borg. Det är visserligen svårt att veta vad finansministern tycker om något han aldrig talar om, men man kan ju gissa, skrev Miljöaktuellt.

Före detta landsbyggdsministern och centerpartisten Eskil Erlandsson knep tredjeplatsen på skärpningslistan, på fjärdeplatsen återfinns Vattenfalls tidigare vd Öystein Löseth och på femteplatsen kristdemokraten Stefan Attefall.

När sedan Miljöaktuellt presenterade den ordinarie listan över Sveriges 100 miljömäktigaste personer, de som sätter agendan och flyttar fram positionerna för miljö- och hållbarhetsfrågorna i Sverige och världen, fanns inte miljöminister Lena Ek med.

Tidningens jury menade att ”politiken inte levererar tillräcklig miljö- och samhällsnytta för att platsa”.

”Jag tror att många delar uppfattningen att det politiska ledarskapet inom hållbarhetsfrågorna på både nationell och internationell nivå är minst sagt svagt.”, skrev Miljöaktuellts chefredaktör Mikael Salo.

På plats nr 7 återfinns dock miljöpartisten Isabella Lövin (då Europaparlamentariker). Hon följs av Jonas Sjöstedt, partiledare för Vänsterpartiet, på plats nr 20.

Ax:son Johnson. Miljömäktig företagsledare. (Foto: Axel Johnson)

Näringslivslistan toppas av Antonia Ax:son Johnson, styrelseordförande Axel Johnson-gruppen på fjärdeplatsen, före Helena Helmersson, hållbarhetschef på H&M på plats nr 10 och Anna Borgeryd, styrelseordförande Polarbröd på plats 15 . Total dominans av kvinnor på prispallen i näringslivstoppen alltså. Var är männen?

Allra miljömäktigast är Johan Kuylenstierna, chef för Stockholm Environment Institute (SEI).

Det bristande politiska ledarskapet påverkar också de statliga företagen. Sveriges i särklass största miljö- och klimatbov är Vattenfall, ägt av alla medborgare i Sverige. Företaget släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som hela Sverige.

Helmersson. Miljömäktig chef. (Foto: H&M)

Trots att både Vattenfall och tongivande politiska ledare hävdat att utsläppen är på väg ner visar den senaste rapporten att de istället fortsätter att öka, i strid med företagets målsättningar. Även under 2015 är risken stor att utsläppen fortsätter att öka.

Situationen har lett till att riksrevisionen nu ska granska förutsättningarna för att Vattenfall ska kunna nå sina miljörelaterade hållbarhetsmål.
– Vi ska granska om Vattenfall genomför åtgärder och om regeringen styr så att de miljörelaterade hållbarhetsmålen uppnås, förklarar riksrevisorn Claes Norgren i ett pressmeddelande.

Vattenfalls tunga satsning på brunkol fortsätter att generera stora förluster. Bland annat har kolkraftverket Moorburg i Hamburg, där man hittills investerat 28 miljarder, ännu inte tagits i kommersiellt bruk.
– Det är ett projekt som har misslyckats, säger vd Magnus Hall till Dagens Industri.

Borgeryd. Miljömäktig företagsledare. (Foto: Polarbröd)

De enorma förlusterna har helt utplånat Vattenfalls tidigare så generösa utdelning till ägaren staten, vilket försvagat statsfinanserna.

Den senaste mätningen från Svenskt Kvalitetsindex visar att Vattenfalls trovärdighet inom miljöfrågor aldrig har varit lägre och att företaget upplevs som det minst seriösa och trovärdiga bland elhandelsföretagen.

Härom veckan ”pryddes” hela Dagens Industris förstasida av Vattenfalls bolmande kolkraftverk. Rubriken löd: Statens växande miljömonster. Sällan har väl ett från börjar så starkt och välrenommerat varumärke blivit så solkat och så förknippat med gårdagen.

Andreas Cervenka menar i SvD att den nya regeringen nu har chansen att tillsätta den haverikommision man pratade om när man var i opposition:

Hur har detta rekord i kapitalförstöring blivit möjligt? Vad har hänt? Vilka bär ansvaret? Hur kan vi se till att det inte händer igen? Och varför är den politiska styrningen av detta statens största företag så kroniskt illa skött?

Ett annat företag som visat sig vara i otakt med tiden är SCA, med varumärken som Libresse och Libero. SCA har under lång tid arbetat på att ladda sina varumärken med hållbara värden, men under hösten avslöjade SvD en företagskultur som knappast kan kallas hållbar.

Vattenfall. Trovärdigheten har aldrig varit lägre. (Foto: Vattenfall)

Inte nog med att företagets chefer systematiskt har använt bolagets privatjet för resor där reguljärt flyg troligen skulle fungera i princip lika bra, även direktörernas fruar, barn, barnbarn och hundar har enligt uppgift varit resenärer på planen som släpper ut 20-40 gånger så mycket koldioxid som motsvarande reguljära resor och dessutom ofta har kostat bolaget någon miljon per resa.

Bolagets huvudkontor är beläget ett stenkast från Stockholms centralstation och Arlanda Express som tar 20 minuter till Arlanda.

– Det är fasoner från en svunnen tid som gör mig riktigt upprörd, säger Aktiespararnas vd Carl Rosén till SvD.

Mats Jutterström, ordförande i Pappers säger till SvD att SCA-ledningens beteende påminner om 1800-talets brukspatroner.

Som konsument har jag starka funderingar på hur jag nu kan försöka välja bort SCA:s produkter i min vardag, säger en person till tidningen.

SCA. Alla ska med.

Nordea Fonder har valt att inte investera i SCA med förklaringen att ”företagskulturen stinker”. Men någon dag senare avslöjas att Nordeas vd Christian Clausen fem år i rad varit en av passagerarna i SCA:s affärsjet i samband med jaktresor som SCA bjudit in till.

Även Anders Sundström, avgående styrelseordförande i Folksam, har varit en flitig resenär med SCA-flyget. Först när det blev känt i media betalades resorna.

En av näringslivets allra mäktigaste män, Sverker Martin-Löf, som bland annat utmärkt sig som klimatskeptiker, tvingades lämna sina styrelseposter.

Härom veckan kom också beskedet att åklagarmyndigheten nu ska inleda en granskning av SCA:s representation och flygresor. Rubriceringar som skulle kunna vara aktuella är trolöshet mot huvudman och mutbrott.

I mars fick vi i media se bilder på tunna barn som med krumma ryggar går och plockar bland drivor av papper på en soptipp i Pakistan, de yngsta fyra-sex år gamla. Tio timmar per dag gick de på soptippen, med säckar på ryggen för att samla papper till sin arbetsgivare – ett bolag delägt av Stora Enso.

Så här skrev bolaget i sin hållbarhetsrapport: ”Under 2012 var Stora Enso inte inblandat i någon form barnarbete, tvångsarbete, brott mot ursprungsbefolkning eller diskriminering. Inga av de avvikelser funna under leverantörsrevisioner under 2012 var relaterade till barnarbete. ”

Det visade sig inte vara sant. Kalla Faktas granskning avslöjade att företaget visste att deras leverantör av returpapper anlitar barn som arbetare.
– Vi visste att det fanns barn som arbetade hos våra underleverantörer, men utåt sa vi att det fanns risk för barnarbete. Vi talade inte om hur det var, säger Karl-Henrik Sundström, sedan augusti vd på Stora Enso till DN.

Cosnier. Konsult och journalist.

Det handlar om något så enkelt och gammaldags som att vara rakryggad och ärlig, skrev Maria Cosnier i sin krönika Ärligt talat om Stora Enso och barnen.

I december sålde Sjunde AP-fonden samtliga aktier i Stora Enso, då de tröttnat på bolagets oförmåga att hantera barnarbete hos sina leverantörer. Stora Enso sätts därmed upp på fondens svarta lista över uteslutna bolag.

Enligt di.se är Nordea, Swedbank Robur och andra stora ägare i Stora Enso inte heller nöjda med bolagets åtgärder mot barnarbete. Om inte situationen förbättras kommer fler att följa efter Sjunde AP-fonden och sälja sina innehav.

Fritidsresor och Ving får fortsatt hård kritik för förhållandena på tvätteriet i Phuket. Enligt Fair Trade Center har situationen snarast förvärrats sedan 2012 eftersom ett 50-tal migrantarbetare antingen har avskedats eller sett sig tvungna att lämna arbetsplatsen på grund av missförhållandena.

– Det är mycket anmärkningsvärt att kränkningar har pågått under flera år utan att charterarrangörerna har lyckats bidra till att förbättra situationen, säger Malin Kjellqvist, författare till rapporten och kampanjansvarig på Fair Trade Center.

Elisabeth Åberg, utredare på Unionen och specialist på CSR-frågor, anser att kränkningarna av migrantarbetarna är oerhört allvarlig.
– Resebolagen har haft två år på sig att komma till rätta med de här allvarliga missförhållandena. Att det sker längre ner i leverantörskedjan är inget hållbart argument.

De återkommande rapporterna om Fritidsresors och Vings oförmåga att komma tillrätta med problemen på tvätteriet riskerar nu att skada företagens varumärken.

Resebolagens bemötande av kritiken inger knappast förtroende. Mängden motstridig information mellan granskarna och företagen själva om vad som egentligen skett och sker är uppseendeväckande stor.

Osäkerhet och komplexitet ställer oss inför nya utmaningar också i en så styrd och strukturerad verksamhet som projekt. Hur det går till berättar Mats Ragnarsson i sin krönika Lär dig älska osäkerhet. Mats har tillsammans med Lars Marmgren skrivit boken Att leda osäkra och komplexa projekt – Från styrning och kontroll till stöd för självorganisering (Studentlitteratur).

Ragnarsson. Seniorkonsult.

Kanske är den turbulens vi upplever i samhället ett tecken på att gamla tankestrukturer nu tappar i kraft och att någonting nytt håller på att växa fram?

Ett sätt att tolka den polarisering mellan gammalt och nytt som nu kommer i dagen är att förstå den utifrån kunskapen om paradigmskiften, det som ibland kallas solnedgångseffekten.

Just innan solen ska gå ned vid horisonten tycks den lysa starkare. Försvararna av det gamla paradigmets världsuppfattning kämpar för att hålla fast vid det gamla, när utvecklingen håller på att slå över i något för dem nytt och okänt.

Ledarutvecklaren Bo Ahrenfelt visar i sin krönika Drömmen om Verktyget på två olika kategorier av förändringar. Han kallar dem förändring av första och andra ordningen.

Ahrenfelt. Ledarutvecklare.

Den förra handlar om förbättring eller försämring, det vill säga mer eller mindre av samma sort som tidigare, vilket betyder att vi inte behöver bilda nya tankemönster med allt vad det för med sig. Det överväldigande antalet förändringar vi upplever tillhör denna kategori, även om de ibland kan kännas betydligt mer och större än så.

Bo menar att den senare kategorin ofta skapar problem. Nu skall vi tänka och agera utanför invanda mönster. Det innebär att vi måste ifrågasätta oss själva för att kunna skapa helt nya tankemönster kring våra föreställningar, organisationer, vår världsbild och oss själva som människor i liv och arbete.

Hjärnan måste bokstavligen utveckla nya kopplingar. Nya tankemönster skapar nya förhållningssätt som ger ett nytt resultat.

En av de svårare utmaningarna när det gäller att skapa nya tankemönster är att komma underfund med och konfrontera vår inre kritiker.

Lagercrantz. Journalist.

Journalisten Agneta Lagercrantz berättar i sin krönika Leda med självmedkänsla om hur människor som har en förstående attityd till sig själva, en hög självmedkänsla, ser sina misstag som lärtillfällen och får lust att hitta förbättringar, medan de som är självanklagande ser dessa som totala fiaskon som de inte kommer över.

Bo Ahrenfelt menar att livet kan ses som en resa i tillblivelse, i utveckling. Att bliva till är den process vi befinner oss i mellan vaggan och graven.

Att arbeta med förändring av andra ordningen innebär att ställa sig frågor som: Vem är jag? Varför gör jag det jag gör? Vad är det som driver mig? Vilken är den fråga som ligger till grund för mitt arbete?

Att leva med frågan om motivation gör oss successivt mer medvetna.

Det är när vi själva förändras som vårt samhälle och våra organisationer utvecklas.

I vilken riktning vill du vrida utvecklingen? På vilket sätt vill du göra skillnad?