Dialogen öppnar nya möjligheter

Bosse Westermark

En dag för ganska exakt 20 år sedan befann jag mig i ett konferensrum i Stockholm. Jag var medlem i nätverket Näring & Liv och vi hade samlats för att utforska nya perspektiv på människor, arbete och företagande.

Efter en stund gick en person fram till blädderblocket längst fram i rummet och skrev orden diskussion och dialog som rubriker högst upp. Sedan listade han några viktiga skillnader mellan dessa begrepp.

En stark aha-upplevelse infann sig. Kan man alltså tala på olika sätt? Följdfrågan var oundviklig: Hur var det i så fall med mig själv, använde jag mig av diskussion eller dialog? Eller, hemska tanke, rent av monolog?

Dialogen är kanske det viktigaste verktyg en ledare disponerar. Ju skickligare jag blir på att samtala med andra desto bättre blir mitt ledarskap.

I dialogen tar vi hjälp av varandra för att skapa någonting nytt. Något som ingen av oss skulle klara på egen hand. Dialogen gör alla delaktiga och medskapande, tar tillvara idéer, initiativ och perspektiv. Skapar en öppning till kreativitet och förnyelse.

Vi kan tänka oss en skala med två ändpoler. Vid den ena polen är man resultatinriktad, omedelbart användbara lösningar har företräde framför lärande, kreativitet och förnyelse. Fokus är på kort sikt.

Vid den andra polen finns processfokusering. Den bygger på övertygelsen att kvalitativa resultat uppstår ur en öppen, kreativ och meningsfull process, som successivt utvecklar kapacitet och medvetenhet hos deltagarna. Här ligger fokus på medellång och längre sikt.

Det finns ingen balanspunkt mellan dessa poler som är ”rätt”, men det kan vara värdefullt att reflektera över var man tror att man själv befinner sig på skalan, och kanske också var man skulle vilja befinna sig.

En vanlig typ av möten är det där vi tillsammans ska försöka hitta en lösning på något problem som vi anser behöver åtgärdas. De som då skickligast lägger fram sina argument har bäst chanser att styra samtalet i en viss riktning.

Argumenten som framhålls utgår från de argumenterandes tankesätt, föreställningar och världsbild, något annat vore inte möjligt. De mest innovativa och effektiva lösningarna befinner sig emellertid ofta bortom individuella föreställningar, ibland också bortom de kollektivt vedertagna.

Dialogen är ett förhållningssätt för att tillsammans skapa nya verkligheter

Kärnan i dialogen är det öppna, inkännande och utforskande förhållningssättet. Genom att använda frågor kan vi granska och utmana tankemodeller, uppfattningar och synsätt. I en atmosfär av gemenskap, tillit och respekt kan de identifieras, belysas, undersökas och utmanas.

Frågor öppnar upp, expanderar tänkandet. Svar begränsar det. Kanske misslyckas vi oftare på grund av vår oförmåga att ställa banbrytande frågor än på grund av vår oförmåga att hitta svar på de frågor vi ställer?

Dialogen utmanar oss på många olika sätt. Några vanliga svårigheter är:

• Att lyssna. Jag har svårt för att lyssna in vad den andre verkligen menar och vilka tankar, känslor och idéer det väcker i mig. Kanske på grund av att jag är upptagen av tankar på vad jag själv ska säga härnäst. Eller av helt andra tankar. Eller helt enkelt av rastlöshet och otålighet.
• Att öppna upp för icke-bekräftande information. Jag värjer mig mot att ifrågasätta mina föreställningar i allmänhet och förväxlar djupt rotade sådana med ”verkligheten” självt. Existerar där en verklighet ”därute”, eller finns den kanske inom oss människor som betraktar och upplever den? Som Mark Twain sade: ”It ain’t what you don’t know that gets you into trouble. It’s what you know for sure that just ain’t so”.
• Att tala autentiskt. Makthavare, experter och opinionsbildare förmedlar oss ständigt nya synsätt, recepten för hur samhällsproblemen ska lösas och hur organisationers utveckling bäst främjas. Mitt i denna informationsflod kan det vara svårt att komma i kontakt med sin inre kunskapskälla. Och sedan har vi det här med självkänslan, som för de flesta av oss sviktar ibland. Jag viker mig för andras uppfattningar, står inte alltid upp för det jag tror på. Uttrycker inte mina behov. Försvarar ihärdigt min position. Alternativt dominerar jag samtalet för att visa hur mycket jag kan eller hur viktig jag tycker att jag är. Att använda ironi kan vara riskabelt, du kan inte alltid vara helt säker på hur det uppfattas av den andre.
• Att se olikheter som berikande. Jag har en omedveten föreställning att alla fungerar ungefär som jag själv, eller borde göra det. Då blir det svårt att anpassa dialogen efter andras sätt att uppfatta verkligheten och processa information. En del pratar tankens och innebördens språk, några pratar känslans språk och åter andra pratar handlingens språk.
• Att avvakta med lösningar. Från skoltiden och framåt har vi lärt oss att det är den som kommer med svar, förslag och lösningar som uppskattas och premieras. Inte den som ställer svåra eller besvärliga frågor. De mest närliggande och uppenbara lösningarna visar sig till och från ha begränsad hävstångsverkan och kort hållbarhet.

Dialogen - Ifrågasättande av individuella och kollektiva föreställningar utgör en öppning till kreativitet och förnyelse

Dialogen utvecklar alla som deltar i den, på sikt påverkar den hela organisationen och i förlängningen även samhället. Den ökar medvetenheten om hur vi tänker och sätter etiken på prov. Vi får möjlighet att finna och formulera ståndpunkter, blir tydligare inför oss själva.

Om vi i dialogen med andra också lyssnar inåt kan vi bli mer medvetna om föreställningar, känslor och projektioner som hindrar oss att ”se”. När starka känslor uppträder kan vi utgå från att det är någonting vi behöver lära oss om oss själva. Och om vi har tillräckligt med is i magen för att medvetet notera vårt motstånd mot det som sägs, finns chansen att vi kommer att förändras av det vi hör.

Det finns mycket att lära om samtalsmetodik, men precis som när det gäller ledarskap i övrigt finns det inget bästa sätt att utöva den. Det finns bara ditt bästa sätt, byggt utifrån den unika person du är, din närvaro, känsla och intuition.

Kanske kan dialogen utgöra kärnan i det nya ledarskap som vi och vår värld så väl behöver?

Fakta
Ordet dialog kommer från grekiskans dia som betyder genom och logos som närmast kan översättas med ord eller mening. Den skiljer sig därmed från andra former av kommunikation som till exempel diskussion (från latinets dis = isär och cutare = skära) eller debatt (lat. battere = slå).