Det finns ett hål i verkligheten
Av: Bosse Westermark
Publicerad: 15 april 2011 00:01
Bosse Westermark
Det finns ett litet hål i verkligheten som vi kan titta ut igenom om vi vill, skriver John Steinbeck i en av sina böcker. Jag minns inte vilken.
Faktum är att verkligheten består mest av hål. Allting, inklusive oss själva, består till allra största delen av tomrum, hävdar kvantfysikerna.
Ändå har vi ofta svårt att hitta ens de minsta mellanrum i strömmen av tankar och aktiviteter. Rösten i huvudet som pladdrar oavbrutet, minnen som dyker upp, en diffus oro för något som eventuellt kommer att ske. Och vad ska vi nu ha till middag ikväll?
Det ”moderna” livet lämnar inte mycket plats för mellanrum, än mindre tomrum.
Själv har jag förklarat krig mot bristen på mellanrum. Jag vill tänka mindre, andas mer. Känna efter hur det känns i mellanrummet mellan utandning och inandning. Vakna ur drömmen.
Det är ett fredligt krig, kanske är det andligt. Det jag vill erövra är uppmärksamhet, tacksamhet och förnöjsamhet. Den inre frid som gör mig lika lugn som intensivt levande.
Jag brukar börja dagen med meditation följt av en promenad i skogen. Det är då jag tränar. Just denna dag är en vacker, tidig vårdag.
Det tycks mig som om gräset längs stigen är något mindre gulbrunt och lite mer frodigt grönt idag än i går, men jag är inte riktigt säker. Den gula fjärilen som obekymrat fladdrar förbi gör mig glad, därom råder ingen tvekan.
Morgonsolen målar träd och buskar i varma, ljusa färger, kullen framför mig badar i ett gyllene skimmer. Jag stannar till och förundras över denna nästan magiska scen.
Färden går vidare och snart börjar även tankarna vandra. Uppmärksamheten fångas av diverse tankekedjor, länkade via associationer. Mejl jag ska svara på, artiklar som ska skrivas, texter som ska läsas, telefonsamtal… Och det där jag sade till Bengt i går var nog inte så genomtänkt egentligen, undrar vad han tycker om mig nu?
Hjärnan vägrar släppa taget, vill ha mig för sig själv.
Efter en stund, oklart hur lång, kommer jag på mig och lyckas återigen vända uppmärksamheten till omgivningen och stegen på stigen. Varje gång detta skifte i medvetenhet sker blir jag glad, för jag inser att just detta ögonblick tränar uppmärksamheten.
Varje litet hopp ut ur intellektets hjärn-grepp bidrar på sikt till att de korta stunderna av medveten existens kan förlängas, och att de utdragna perioderna av omedvetenhet kan bli något lite kortare.
Jag kommer fram till en damm och betraktar det mörka, spegelblanka vattnet. Efter en stund stiger en fundering upp till ytan: Vad skulle det innebära om alla på en arbetsplats blev mer samstämda med sin egen närvaro?
Skulle begränsande tankemönster förlora i kraft och nya växa fram? Skulle en bättre urskillningsförmåga leda till att prioriteringarna på göralistan blev något mer hållbara? Hur skulle samarbetet påverkas? Kvaliteten? Kreativiteten?
Vad skulle det innebära om vi kunde arbeta lite mer med det innevarande ögonblicket, och lite mindre med (tankar om) framtiden?
Alla små hopp in i varandets trädgård kan med tiden bli till ett kvantsprång. Människan är en öppning till någonting större än sig själv. Det prunkande nuet utgör porten.
Vi behöver inte längre söka utanför oss själva, dörren till kärlek, glädje och kreativitet står redan på glänt. Närvaro innebär urskillningsförmåga. Det mest värdefulla vi kan skilja ut är känslan av att leva.
Det finns ett hål i den gamla välbekanta tillvaron. Och vi kan titta ut genom det. Om vi vill.
Människan är en öppning till någonting större än sig själv. Det prunkande nuet utgör porten. (Foto: iStockphoto/Roydee)
Läs fler artiklar om: Ett nytt ledarskap
Tipsa en vän
e-service
Tack för ett fantastiskt inlägg om mellanrummen! Tillsammans med några affärsvänner mediterar vi gemensamt en morgon varannan vecka. En del av oss har ambitionen att göra det oftare hemma själva. Ofta är jag nöjd och glad att de här gemensamma stunderna blir av. Kraften i fleras meditation är fantastisk. Kanske räcker den hela veckan
Att för en stund, från och till få en paus i tankarna som flödar, poppar in från sidan, kopplas ologiskt ihop med andra som sedan inte hittar sitt ursprung och ännu en tanke är borta tills ännu ett spår kommer… ja vi är där allihop. Tysta ner, lugna ner det organ i kroppen vars enda funktion är att tänka, det tycks vara vår största utmaning.
Varma vårhälsningar
Inger
Hej Inger!
Tack för dina varma ord om texten.
Vilken bra idé att meditera tillsammans! Jag har tyvärr ingen egen erfarenhet av gemensam meditation, men har hört från flera att det skapar ett fridfullt energifält.
En underbart vacker, poetisk och tankfull skrift! Personligen tycker jag det är lättare att meditera i grupp. Det finns också olika sorters meditation. Enligt den indiska gurun Osho är meditation när vi gör någonting och är i nuet. Han har utformat utlevelsemeditationer som han säger att vi västerlänningar först behöver innan vi kan gå inåt och finna en inre ro.
Tack Maria för att uppskattar ledaren! De finns många som menar att meditation är vägen till att utveckla ett meditativt sinne i vardagen, verkar som om Osho tillhör dem.
MELLANRUMMET
Att ha svårt för att vara i mellanrummet, tror jag inte bara beror på det moderna samhället och det informationsflödet som vi matas med, utan också om att inte våga vara i mellanrummet, om att vilja undvika tystnaden, mötet med oss själva, med varandra.
Det är i mellanrummet som sanningen befinner sig. Det är i mellanrummet som vi blir bekräftade, men också där som våra rädslor och vår ångest väcks. Det är i mellanrummet som vi får syn på varandra och på oss själva. Det är i mellanrummet som vi gärna vill vara, men som det är så svårt att våga vara i. Det är då vi får syn på oss själva, med alla fel och brister, med all vår ofullkomlighet. Det är då vi ser vår omgivning, människor omkring oss och noterar vad som händer.
Det är först när vi vågar stanna kvar i mellanrummet, i mötet med oss själva, i mötet med varandra, när vi vågar möta ångest och rädslor som vi kan se skönheten, det är då vi kan känna lyckan. Det är då vi är i frid med oss själva.
Tack Maria för dina insiktsfulla tankar om mellanrummet!
Jag tror också att vi ofta värjer oss mot att skapa de mellanrum vi så väl behöver. Det kan bero på att vi vill undvika svåra känslor som kanske dyker upp då vi ger oss tid och utrymme att bara vara. Eller existentiella funderingar som ligger och pyr i det undermedvetna och som vi inte medvetet vill ta tag i. Då hittar vi hellre på någon aktivitet att fly bort i…
Tycker du gör en utmärkt beskrivning av den livskvalitet som utgörs av mellanrummen. Dina tankar stimulerar mig till följande reflektion: Det är i mellanrummet vi kan vara kreativa och skapa från vår genuina källa. Det är i mellanrummet vi finner intuition och synkronicitet. Det är i mellanrummet vi växer och mognar som människor. Och vad vore musik utan mellanrummen?
Jag har just läst din intressanta syn och berättelse om *mellanrummet*..
Det säger mej så mycket..
Ibland får jag ta mej ut för att finna “mellanrummet” inom mej själv, och känna in *mej* .
Ja för allt brus i huvudet och ibland högt ljud i öron..som släpper när jag är med *mej*..
Får jag skriva av ditt svar från 29 april o dela vidare ..
Tacksam om detta läses o svar kan ges..
Tack för intressant givande läsestund..
MVH Marianne
Tack Marianne!
Kul att du gillar artikeln.
Ja, självklart kan du vidarebefordra det du tycker är intressant här.
Ha en fortsatt fin kväll!
Bosse
Vilken poetisk penna du har Bosse, dt är ren njutning att läsa dina rader. Jag hade förmånen att få leda 600 personer, deltagarna på Tällberg Forum, i en Sensing meditation i naturen som start på forumet 2008. 2010 startade vi Rework the World på samma sätt men då med 1700 personer ifrån 120 länder. Det är en kraftfull upplevelse att samtidigt inträda i “mellanrummet”.
Bästa hälsningar och än en gång grattis till detta fina initiativ.
Tack för dina uppskattande ord, Göran! Ja, jag har hört talas om dina kurser/utbildningar i vildmarksmiljö tillsammans med John Milton och Oren Lyons. Spännande!
Mycket härlig och viktig vinkling med mellanrummet… Jag som inspirerar till hållbar utveckling jobbar bara efter att göra skillnad just nu, i mellanrummet precis som du skriver ovan, då den ända gången – ENDA GÅNGEN – vi kan göra en skillnad för oss och andra i framtiden, är NU (när vi än gör det;)! Om vi då inte tillåter oss att vara i nuet/mellanrummet under lugna former, så hur ska vi kunna hantera det under pressade former, såsom vid miljökatastrofer, krig och snabba hållbara beslut på företaget som i vardagen. God morgon Lördag – nu lever jag! / Må gott! Thomas
Tack Thomas!
Du gör ett fantastiskt jobb med att sprida det hållbara budskapet på http://www.hallbartevent.se !
Vi hörs och ses.
Bosse
Hålet mellan det förflutna och framtiden,nuet, som Eckhart Tolle skriver om i sin bok Now. Mycket nära nu.